Fredrik Samuel  

Fredrik Samuel var född 1769. Han avled 1851 i Stockholm. Son till Fredrik Silfverstolpe (1732-1812) och Eleonora Catharina Leijonhufvud (1735-1797).

Som barn inskriven vid Konstakademien och studerade senare arkitektur under Louis Jean Desprez (1743-1804). Familjens begränsade ekonomiska resurser tvingade honom snart att söka tjänst, men genom ett stipendium kunde han tillbringa några år som student i Uppsala (1789–1792). Efter sin kansliexamen inträdde han i Kabinettet för utrikes brevväxling (UD). Under denna tid umgicks han i en musikalisk krets som bl.a. omfattade den svensk-tyske kompositören Joseph Martin Kraus (1756-1792). Fredrik Samuel utvecklade en särskild beundran för Kraus, som han senare (1833) ägnade en biografi. Redan under tiden efter kompositörens död lade han ned ett betydande arbete på att samla in dennes verk.

Han blev 1796 sänd till Wien som chargé d'affaires. Ett par år efter hans ankomst utnämndes general Bernadotte till franska republikens sändebud i Wien, och Fredrik Samuel blev därvid den förste svensk som gjorde dennes bekantskap. Från början av nödvändighet reserverad blev han imponerad av Bernadottes personlighet och förmåga men rapporterade även hem om de tumultartade omständigheter under vilka Bernadotte en kort tid senare lämnade staden.
Han berättar i sina brev hem till familjen om det sociala livet i Wien, där han blev en regelbunden gäst i salongsvärdinnan Fanny von Arnsteins hus. Han lärde känna Joseph Haydn och tillsammans med Jakob Gustaf De la Gardie (1768-1842), som 1799 tillträdde som legationens chef, gjorde han en översättning av texten till Haydns oratorium Skapelsen och såg till att det uppfördes i Stockholm. Fredrik Samuel introducerade den svenska musiken i Wiens musikkretsar, skänkte Haydn ett exemplar av Kraus' musik till Gustav III:s bisättning och tog initiativet till att både Haydn och Salieri blev kallade till ledamöter av Musikakademien. 

Fredrik Samuel blev 1802 återkallad till Sverige och utnämnd till kammarherre men sändes 1805 som chargé d'affaires till S:t Petersburg. Även där försökte han sprida kännedom om svensk musik, och utvecklade vänskap med Haydn-lärjungen Sigismund von Neukomm (1778-1858) som han hade träffat redan i Wien. Kostnaderna för den representativa livsstil som krävdes av en diplomat i den aristokratiskt präglade ryska huvudstaden översteg hans blygsamma lön och hade tungt belastat hans privata ekonomi, när han 1807 på egen begäran återvände till hemlandet. Ytterligare ett diplomatiskt uppdrag fick han 1810, då han vid sidan av Johan Hübner von Holst (1774-1836) sändes till hertig Fredrik Kristian av Augustenborg, för att förhöra sig om dennes inställning till att överta sin avlidne bror Karl Augusts roll som svensk tronföljare.

Fredrik Samuel blev 1813 överintendent efter Abraham Niclas Edelcrantz (1754-1821). Till överintendentens åligganden hörde vid denna tid även att vara chef för konst museum (senare Nordiska Museet) och preses i Konstakademien. Han kom i den senare rollen att bli måltavla för Götiska förbundets anhängare genom att i sitt tal på akademins högtidsdag 1815 kontrastera den antika konstens uttryck av "förädlad sinnlighet" gentemot "de råa och vidunderliga fostren av de äldsta nordiska folkslagens inbillningskraft". Skiljelinjerna var knappast knivskarpa – den nya "götiska" konsten var endast till namnet nordisk men till stilen av samma slag som den som hämtade sina förebilder i antiken – men förstärktes av andra konflikter inom akademin. Fredrik Samuel försökte under lång tid genomdriva ett impopulärt förslag till rikt utstyrd uniform för akademins ledamöter och avgick slutligen 1836, efter att kronprins Oscar hade ingripit och genomdrivit ett beslut om en betydligt enklare dräkt. En i samtiden grundad och nästan karikatyrartat negativ bild av "Silverperuken" – han skall ha varit en av de sista kvarlevande företrädarna för det sena 1700-talets hårmode – har levt kvar i litteraturen.

I en anonym likpredikan över Fredrik Samuel omtalas att han "prövade sin förmåga i flera av de så kallade sköna konsterna, och var snart sagt under hela sitt liv stadd i uppövning av denna förmåga." Han målade landskap, skrev och översatte lyrik (Skaldestycken i fri översättning, 1–2, 1829–1832) och komponerade många sånger, varav somliga även under senare år har framförts offentligt. Förutom i hans egen samling i Uppsala Universitetsbibliotek finns musikaliska arbeten av honom, däribland åtskilliga autografer, i Statens musikbibliotek och i Näs-Silverstolpeska arkivet i Riksarkivet. Det är dock främst genom sin testamenterade musiksamling och som kultur- och särskilt musikhistoriskt ögonvittne som Fredrik Samuel har betydelse. Han efterlämnade ett rikt skriftligt material. Två volymer självbiografiska anteckningar och handlingar (bl.a. utdrag ur hans depescher från Wien) finns i Uppsala, av vilka en betydande del av den ena särskilt är ägnad "un personnage illustre", d.v.s. kung Karl XIV Johan. Utförliga utdrag ur många av hans brev har publicerats av musikhistorikern S. Mörner. Rraus-forskningen är honom tacksam för hans tidiga insamlingsarbete, utan vilket flera av kompositörens verk kanske hade gått förlorade.

Gift 1812 på Näs med friherrinnan Fredrika Carolina Mannerheim (1790-1864), dotter till justitieombudsmannen friherre Lars Augustin Mannerheim och Sofia Wadenstierna. Via detta gifte kom Fredrik Samuel i besittning av herrgården Näs, som efter hans död gick i arv till syskonbarn och vars arkiv i huvudsak finns i Riksarkivet.

Barn:
1. Fredrik August (1813-1828), död ung.